EFTERMIDDAG

Kvarter med fönster som förfallit. Ingen
betydelse i dem, de överty-
gar ingen. Eftermiddag: tung som bly
i ögat, opatina över tingen

som vida spridda samlats runtomkring en
sorts obefintlighetens lugna dy –
Koncentriskt växer rummet. Ständigt ny
är staden, stadd i rörelse med ringen

som leder ringen och den innanför
och innanför. Att vila djupt i parken
är gudalikagott och väl, flanör!

Kvarter med fönster som förfallit: arken
av glas och grånad vänder sig och rör
din rygg och lägger dina steg till marken.